Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 7. Nya utflygter (1647—1652) - Cyrano de Bergerac: Resa i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillägger han, jag skall icke kunna finna förklaring på
mina tvifvel, så framt jag icke stiger upp ända dit.»
En vacker dag söker således vår läkare att bringa
denna föresats till verkställighet. Han band på sig »en
mängd glasflaskor, på hvilka solstrålarna föllo med
sådan häftighet, att värmen, som attraherade dem på
samma sätt som de största moln, lyfte honom så högt,
att han slutligen befann sig ofvanom medelregionen.»
Men då denna attraktion kom honom att stiga med
allt för stor hastighet, och då den i stället att närma
honom till månen, såsom han hade hoppats, i stället
tycktes aflägsna honom derifrån, krossade han några
flaskor för att åter kunna nedstiga till jorden. Men
under hans uppstigande hade jorden vändt sig omkring
sin axel, och i stället att komma tillbaka till sin
utgångspunkt, fick han fotfäste i Canada, der ett
kompani soldater grepo honom för att föra honom till
guvernören.
Han försökte en annan machin; men knappt hade
han börjat sina första försök, innan han gjorde en
kullerbytta och blef nödsakad att öfverstryka hela
kroppen med oxmerg för att hela sina sår. Då han
följande dag eftersökte sin förlorade machin, återfann
han den midt på torget i Quebec: soldaterne hade
tagit den för en efterhärmning af en flygande drakes
kropp och hade trott, att man borde fylla den med
raketer för att få den att flyga. Öfverraskad och
förbittrad af att se sina »händers verk» i så stor fara,
fattade Cyrano tag i armen på soldaten som skulle anr
tända fyrverkeriet, ryckte ifrån honom luntan och
hoppade upp i sin machin . . . men detta skedde i ett olycka
ligt ögonblick: fyrverkeriet fattade eld, menniska ock
machin kastades upp till en otrolig höjd . . . och se!
efter en stund börjar machinen falla, under det att den
luftresande fortfar att höja sig . . . Månen, som är van
att suga till sig djurens merg, sög äfven till sig den
hvarmed han föregående dag hade insmort sig, och
attraherade honom så att han närmade sig honom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
