Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 7. Nya utflygter (1647—1652) - Cyrano de Bergerac: Resa i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelse edert embryo, och kanske han, för att undvika
den långa vägen, i stället väljer det till omklädnad.»
Hos Cyrano anträffar man alla den gamla tidens
filosofiska skolor, från Pythagoras till Pyrrhon, och
om icke Leibnitz vid den tidpunkten varit blott ett
barn om några år, skulle vi vilja säga att man hos
honom anträffar idéer, hemtade från Leibnitz och
Bernouilli. Låtom oss lyssna till ett samtal till fördel
for kålhufvudet. »När man säger att naturen mer
älskat menniskan än kålhufvudet, kunna vi icke
afhålla oss från att skratta. Tron I icke, uppriktigt
taladt, att om denna stackars växt kunde tala när
man hugger af den, den skulle säga: »Menniska, kära
vän, på hvad sätt har jag förbrutit mig, för att förtjena
döden ? Jag skulle kunna lefva tryggt på något afsides
ställe, men jag älskar ditt sällskap. Knappt har jag
blifvit sådd i din trädgård, innan jag, för att visa dig
välvilja, utvecklar mig, sträcker mina armar mot dig
och hembjuder dig mina barn i mina frön . . . och till
belöning för min välvilja hugger du hufvudet af mig.»
Brottet att döda en menniska är måhända icke så stort,
då man derigenom endast tvingar själen att ombyta
bostad, under det att man helt och hållet dödar
växten. Inom Guds familj finnes ingen förstfödslorätts
om således kålhufvudena icke med oss dela
odödlighetens lott, äro de säkert på annat sätt utrustade
med några fördelar. Kom således ihåg, du det
stoltaste bland djuren! att om än icke kålhufvudet du
hugger af säger något, så tänker det icke desto mindre.
Men den stackars växten har inga organer för att
kunna tjuta som du; han kan hvarken röra sig eller
gråta . .. och om ni ändtligen vill fråga mig, huru jag
vet att kålhufvudena hysa så vackra tankar, så frågar
jag er i min tur, huru ni vet att de icke hysa dem,
och huruvida icke de, när de om aftnarna sluta sig
inne, efterhärmande er, säga hvarandra: »Jag är herr
Blomkål, eder ödmjukaste tjenare, herr Grönkål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
