Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 7. Nya utflygter (1647—1652) - Cyrano de Bergerac: Resa i månen - Cyrano de Bergerac: Historia om stater och riken i Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter oss i förlägenhet. Vi vilja emellertid icke
qvarlemna honom i månen; men innan vi låta honom
nedstiga derifrån, vilja vi omnämna den egendomliga
solvisare den originele författaren omtalar såsom
mån-invånarnes ur. »Jag har ofta, säger han någonstädes
på gatan tillsport flera personer huru mycket klockan
var, men man har endast svarat mig med att öppna
munnen, sammanbita tänderna och vända ansigtet mot
solen. — Härigenom kunna de undvara ur; ty af
tänderna veta de att skaffa sig en så noggrann solvisare
att, då de vilja säga någon hvad klockan är, öppna
de läpparna, och skuggan som från näsan faller på
tänderna visar, på samma sätt som en solvisare, huru
långt det är lidet på dagen.»
Cyrano återkom till jorden, buren af Sokrates’
demon, som beskyddat honom under hela hans resa;
det fordrades endast en och en half dag för att
tillryggalägga vägen. Färdens snabbhet beröfvade honom
medvetandet, och när han återkom till sans, befann
han sig i Italien, liggande utsträckt på en
ljungbevuxen kulle. Från alla håll kommo en mängd hundar
af alla slag, hvilka voro vana att skälla på månen,
och som vädrade att han kom derifrån. Han begaf
sig till Rom och återvände öfver Civita-Vecchia till
Marseille. Kort derefter företog han sin resa till
Stater och riken i solen.
Vi skola icke omtala alla de vedervärdigheter
som möter den stackars Bergerac vid återkomsten till
hans hemort, der han, tack vare ställets pastor, snart
blef utpekad som en hexmästare, trollkarl och hin
ondes förtrogne. Efter den ena motgången efter den
andra, efter det ena olyckliga steget efter det andra,
fann han sig en vacker dag, då han sökte rädda sig
genom gatorna i staden Toulouse, fängslad i konungens
namn och utan vidare omständigheter kastad i ett
mörkt hål, der gyttjan steg honom ända upp till knäna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
