Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 7. Nya utflygter (1647—1652) - Cyrano de Bergerac: Historia om stater och riken i Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nast af samvetsqval, och han förklarar att han icke
vill sätta sin själs frälsning på spel genom att bidraga
till räddningen af ett sådant vidunder som menniskan.
Hela samlingen började smälla med näbbarna för att
uttrycka sitt gillande af denna »förträffliga fågels»
uppförande.
Hvad menas med den ängsliga döden? Det är
ett dödssätt som i sig innesluter fleras qval, och det
grymmaste som finnes i verlden. De fåglar som hafva
den mest melankoliska och graflika stämman skickas
att omgifva den brottslige, som föres till en dyster
cypress. Der samla sig de dystra musikanterna rundt
omkring honom och fylla hans själ med så hemska
sånger, så sorgliga läten, att den förtviflan som griper
honom inverkar skadligt på hans organer, så att han
småningom aftäres och slutligen dör af grämelse.
Men då kung Dufva innehade tronen, upphäfdes
af barmhertighet det ådömda straffet, och menniskan
dömdes i stället att ätas af flugor.
Resan till solen är full af dylika episoder.
Språket, som talas af träden i skogarnas djup, är icke
mindre förtjent af uppmärksamhet än det förut
anförda; man hör det i aftonvinden, i bladens
oupphörliga dallring; dessa träd samtala sinsemellan om
läkarekonst, naturalhistoria, seder, kärleksäfventyr. Under
sina Utflygter möter Cyrano Campanella; författaren
till Solens stad förklarar för honom huru, när en
planta, ett djur eller en menniska dör, dess själ stiger,
utan att slockna, upp till solens sfer. Den ryktbare
Calabresaren ledsagar honom till Sömnens symboliska
sjö, i hvars sköte fem floder, uppgifna af trötthet efter
sexton timmars lopp, uttömma sig: Synen, Hörseln,
Lukten, Smaken, Känseln. Men intet i denna lysande
verld är märkvärdigare än de tre floder som befukta
henne: Minnet, bred, men dag och natt oroad af det
besvärliga kacklet från nötskrikor, papegojor och
skator etc; Inbillningskraften, trångare men djupare,
hvars lätta och lysande vågor gnistra åt alla håll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
