Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 7. Nya utflygter (1647—1652) - Cyrano de Bergerac: Historia om stater och riken i Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta slägte, som hans anklagare någonsin kunna göra,
samt att han tillhör apornas slägte; men detta har
endast den verkan att fåglarna vid dombordet till på
köpet döma honom som hycklare och lögnare.
Processen hotar att blifva långvarig, så mycket mer som
himmelen hotade med oväder, just som domen skulle
afkunnas, och emedan man hos dem aldrig fattar något
afgörande beslut när himmelen är mulen, ty man
fruktar att dåligt väder utöfvar ett ofördelaktigt
inflytande på domarnes omdöme. Under detta uppskof
åt han konungens bröd i fängelset, det vill säga ett
femtiotal verser hvar sjunde timma.
Slutligen kom dagen för domens afkunnande; se
här några af skälen för dess afkunnande.
Att detta djur är en menniska, derom kan intet
tvifvel uppstå: detta bevisas i första rummet af den
instinktlika fasa hvaraf vi gripas vid dess blotta
betraktande; för det andra deraf att det skrattar som
en galning; for det tredje deraf att det gråter som en
narr; för det fjerde af att det snyter sig som en
ohyfsad varelse; för det femte emedan det är plockadt
som en skabbig fågel; för det sjette emedan det i sin
mun har två rader tänder, hvilka det icke har nog
förstånd att krossa och svälja ned; för det sjunde och
sista, emedan det hvarje morgon lyfter sina ögon, sin
näsa och stora näbb mot höjden, sträcker sina
hopknäppta händer mot himmelen, som om det vore ledset
att hafva dem fria, bryter af benen på midten, så att
det faller till marken, hvarefter det med magiska ord,
det frammumlar, åter sätter tillsammans de afbrutna
benen och reser sig upp.
Anklagad för magi, despotism och slafsinne,
bevisadt genom adelskapets inrättande, för högmod och
grymhet mot djuren, dömdes brottslingen till det
förfärligaste af alla dödssätt: till den ängsliga döden.
Det är sannt att en stare, en stor jurist, ville, sedan
han med sin fot slagit tre gånger mot grenen hvarpå
han satt, åtaga sig hans försvar; men han greps ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
