Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 8. Pater Athanasius Kirchers extatiska resa genom himlarymden och om verldarnas mystiska invånare (1656—1667)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt på den isande kölden under de höga latitudernas
vinternätter; och när man tillämpar dessa förhållanden
på månens dygn, som äro femton gånger längre än
våra, ser det ut som om dessa ytterligheter skulle
göra denna stjerna obeboelig. Emellertid bör icke
förhållandet vara sådant. De lefvande föremål, som födas
och dö på denna verld, äro af en annan beskaffenhet
än de som födas och dö på vår verld, och vi kunna
lika litet fatta deras tillvarelsesätt, som de vårt,
förutsatt att de äro utrustade med intelligens.
Skiljaktigheterna, som nödvändigt förefinnas
emellan månens och jordens invånare, måste framträda ännu
bjertare när fråga blir om de andra planeterna inom
vårt system. Mercurius och Venus ligga solen
närmare än jorden; Mars, Jupiter och Saturnus längre
aflägsnade. Men substanserna på Mercurius och Venus
böra vara desto ädlare och mer harmonierande med
ljuset och värmen, som dessa planeter ligga närmare
den lysande källan och mer genomträngas af hennes
praktfulla strålglans. Tvärtom böra de tre andra
planeternas substanser vara desto gröfre och mindre i
harmoni med ljuset och värmen, som de ligga längre
ifrån den lysande brännpunkten och endast sparsamt
erhålla del af dess välgerningar. Om vi vilja gifva
lif åt dessa okända väsenden, som kunna befolka dessa
verldar, skola vi, från en annan synpunkt sedt, komma
till den slutsatsen att en gradation af följande art
förefinnes emellan dem: de böra vara’ mindre och
fullkomligare på Mercurius än på Venus; mindre och
fullkomligare på Venus än på jorden o. s. v. Vi. skola
äfven på analogiens väg komma till den slutsatsen, att
varelserna på månen böra vara vida mindre än de på
jorden, och derigenom skola vi komma under fund
med det dåraktiga i förhoppningen att någonsin med
teleskopets tillhjelp kunna upptäcka en invånare på
månen. Beträffande dessa varelsers fullkomlighetsgrad
antaga vi att de stå på samma trappsteg som vi, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
