Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 8. Pater Athanasius Kirchers extatiska resa genom himlarymden och om verldarnas mystiska invånare (1656—1667)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan månen befinner sig på samma medelafstånd från
solen, om den än ibland kommer henne något närmare
och ibland något längre aflägsnas från henne.
Sådan är Gassendis stora teori. Längre fram
komma Bode och Kant att framställa en alldeles
motsatt åsigt.
Hvad solen angår, kommer hon att som bostad
visa sig vida öfverlägsen jorden och de andra
planeterna, lika mycket som hon till storlek och ädelhet
öfverträffar dessa. Vid första påseendet ser det ut
som om en så lysande stjerna som solen, en sådan
gigantisk brännpunkt för ljus och värme icke skulle
kunna vara lämplig som bostad; men om man närmare
undersöker de skiljaktigheter som förefinnas emellan
jordens egna varelser, i enlighet med deras
uppehållsort, luften, jorden eller vattnet, skall man ledas till
den slutsatsen att der förekomma väsenden, skapade
för detta lysande och glödande konungadöme. De äro
skapade för dessa förhållanden, och förflyttade till
jor-dens eller de andra planeternas yta skulle de förgås
af köld, på samma sätt som våra fåglar skulle
omkomma i vattnet och våra fiskar i luften. Samma
resonemanger böra tillämpas på stjernorna och lära
oss att betrakta dessa aflägsna stjernor som lika många
bostäder.
Man ser icke, det är sannt, stjernorna annat än
som lysande punkter på firmamentet, och
inbillningskraften kan icke utan ansträngning skapa på dem
vidsträckta fält. Deraf kommer det sig att vi tänka
oss dem som ödemarker och onyttiga öknar. Men
förnuftet kan icke åtnöja sig med dessa skenbara
utseenden, synnerligast när vi betänka att jorden, sedd
från Saturnus, har ett likartadt utseende. Vi erkänna
med kardinal Cusa, som för tvåhundra år sedan
framställde likartade åsigter, att himmelens stjernor äro
befolkade med växter, djur och menniskor, som
tillkommit under andra förhållanden än de som varit
förherrskande vid de jordiska varelsernas skapelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
