Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 10. Fantasiresor under det adertonde århundradets början. Dikt och fantasi (1700—1750)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det adertonde förkunnar sitt inträde med godtyckliga
systemer och fantastiska arbeten.
Några bland dessa teorier förtjena att för sin
originalitets skull omnämnas. I en bland dem (Nouveau
Systeme de l’Univers, Paris 1702) är Gud placerad i
verldssystemets medelpunkt. Ifrån denna medelpunkt
meddelar han sig med alla skapade varelser, såväl de
andliga som kroppsliga, förmedelst en oändlig mängd
spiralformiga linier, som gå till periferien och
återvända till medelpunkten, hvarifrån de utgått. Spiralen
är den anonyme författarens stora bataljhäst; den är
hans universela princip. Såsom ursäkt för det
egendomliga i sin åsigt anför han, »att en bevisning ligger
i ordets etymologiska härledning: spiro, jag andas.
Spiralen är ett uttryck för lifvet: Solar och verldar,
kroppar och andar röra sig i spiraler.
Såsom ett svar på Huyghens arbete publicerade
professor Ch. Eimmart i Nurnberg samma år sin bok
om solen, hvari han bekämpar den förutnämnde
astronomens åsigter angående planetinvånarnes beskaffenhet.
Enligt denne författare öfverensstämmer det just med
Guds storhet att på månen hafva satt menniskor af
helt andra racer, hvilka äro oss till den grad olika,
att deras kroppsbyggnad icke på det aflägsnaste sätt
öfverensstämmer med vår. »Hvad som härvidlag är
anmärkningsvärdt, säger Le Journal des Savants, är
att Eimmart vet detta med sådan säkerhet och vågar
uttala ett sådant omdöme utan fruktan att bedraga
sig.» Frånsedt det bestämda uttalandet, som möjligen
kan vara grundlöst, är Eimmarts teori i sig sjelf god.
Senare sysselsatte sig en annan fysiker, Wolff,
med att beräkna kroppsstorleken hos planeternas
invånare, och kom till det resultatet, att dessa varelser
äro desto större, ju längre man kommer från solen,
emedan, enligt hans förmenande, ögats näthinna är
desto mer utvecklad, ju svagare ljuset är och emedan
kroppslängden måste stå i ett visst bestämdt förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
