Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 10. Fantasiresor under det adertonde århundradets början. Dikt och fantasi (1700—1750)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande till näthinnans utveckling. Denna roliga teori
uppbäres icke af ett enda allvarsamt skäl.
Man brydde sig ännu icke om att betrakta
verldarnas beboelighet från filosofisk synpunkt, och långa
år förflöto ännu, innan man kunde uppställa henne på
en fast grundval. Det ser ut som om man skulle
velat nalkas henne på alla möjliga indirekta vägar,
innan man ville undersöka henne på direkt väg, en
anmärkning som kan tillämpas på de flesta menskliga
arbeten.
Den 14 april 1733 uppläste Bonamy inför den
kungliga akademien för inskriptioner och
skönlitteratur en uppsats rörande »de gamla fllosofernes åsigter
om verldarnas flertalighet». Det är en historisk
uppsats, och den lärde författarens personliga åsigt om
frågan framlyser ingenstädes. Eget nog tyckes han
snarare vilja förneka frågans berättigande, åtminstone
tyckas följande ord häntyda derpå: »Vår vetgirighet,
säger han, vill genomtränga de okända rymderna för
att lära känna hvad der föregår. Detta kallades af
Plinius en dårskap, hvilken han förevitar några
filosofer, som velat bestämma verldens storlek, och som
haft den djerfheten att skriftligen offentliggöra sina
åsigter derutinnan; som om vi fullkomligt kände den
del af verlden, inom hvilken vi äro inneslutna.
»Vare härmed huru som helst, fortfar Bonamy,
har likväl åsigten om verldarnas flertalighet under alla
tider haft sina anhängare. I våra dagar ser det ut,
som om det understöd, som af flera skickliga
astronomer lemnas denna åsigt, ger en rättighet att misstänka
det läran möjligen icke är absolut falsk. — Emellertid
har jag icke i detta mitt föredrag att göra med
åsig-tens sanning; jag har endast gjort till min uppgift att
visa, hvad de gamle filosoferne lärt i det hänseendet.»
Dessa förklaringar äro tillräckliga för att bibringa
ett sannt begrepp om författarens oberoende i teologiskt
hänseende. Vi skola ur hans uppsats endast anföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
