Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 10. Fantasiresor under det adertonde århundradets början. Dikt och fantasi (1700—1750)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka väsenden naturen der hade frambragt, samt
hurudant deras tillvarelsesätt kunde vara. För att icke
göra sig skyldig till någon glömska hade man dit
förlagt tvänne kretsande verldar: Pluton och Proserpina.
Hotbergs arbete, som var mycket tidigare än de
geologiska och fysikaliska studierna öfver jordklotet,
tyckes emellertid öppna den serie af spekulationer
som blifvit framställda i sådant hänseende. Det rönte
en viss framgång, ty det öfversattes snart från danska
på latin för att skaffa det en allmännare spridning
bland alla länders vetenskapsmän; kort derefter
öfversattes det äfven på tyska och franska. Det förtjenade
denna framgång för sin originalitets skull; idéen är
fin och stilen ren och visar en god smak.
Det var år 1664 den efter nya verldars
upptäckande längtande resenären nedsteg i underjordens
afgrunder. Han hade nyss tagit sin grad som
baccala-ureus och återvände till Bergen i sitt fädernesland
Norge, med hufvudet fullt af stora idéer. Han ville
besöka sitt lands naturmärkvärdigheter, bland hvilka
en grotta, från hvilken ljud liknande snyftningar
utgingo, var den märkvärdigaste. En dag bad han
tvänne vetenskapsmän att vara honom följaktiga, den
ena en astronom, den andra en geolog, och lät med
ett rep nedfira sig i denna hemlighetsfulla och
bottenlösa hålas djup.
Men helt oförmodadt brister repet, och vår hjelte
faller, faller oupphörligt, omgifven af det djupaste
mörker. Men under detta oupphörliga fallande
kommer han till regioner, som äro svagt upplysta, och
slutligen till en atmosfer, som var lika klart lysande
som vår. Men han igenkände hvarken sol eller
himmel eller andra stjernor. Länge fortfor han att falla,
utan att kunna upptäcka något under sig. Under detta
märkvärdiga fallande såg han sig angripen af en
vidunderligt stor svala; han lyckades att sätta sig grensle
på henne, och fortsättande sitt nedstigande såg han sig
slutligen helt sakta nedsättas på fast mark af svalan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
