Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800) - Mylord Cetons resor på de sju planeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mylord Cetons resor på de sju planeterna, af
Marie-Anne de Roumier. Haag, 7 vol., 1765.
Det ser ut som om manuskriptet till detta arbete
blifvit tillfördt författaren af en eldens ande eller
salamander, som kom direkte från sin bostads lågor,
omgifven af eldgnistor.
Mylord Ceton, en ung ättling af en god engelsk
familj under Cromvells tid, reser i sällskap med en
älskad syster, en ung flicka, som inom kort skall fylla
sexton år. Monima, sådant är hennes namn, är lika
rikt utrustad med inre som med yttre företräden;
under de oroliga tiderna i landet finner hon jemte
brodern skydd i ett gammalt afsides beläget slott, som
för tillfället bebos af deras förfäders andar. Den förste
bland dessa senare ställer dem under skydd af en genius,
benämnd Zachiel, en lärd ande, som tillbragt sina dagar
bland de himmelska sfererna med studerandet af
skapelsens mysterier. Han undervisar sina unga vetgiriga
skyddslingar i verldens vetenskap; och efter långa från
våra föregående författare lånade samtal, fortsätter han
sålunda:
»Då I nu ären tillräckligt undervisade, sade han
dem, för att kunna igenkänna och förstå de under
jag ämnar afslöja för eder, och då jag vill gynna eder
så mycket i min förmåga står, skall jag föra eder till
en del af dessa verldar; vi skola börja med planeterna
och om I så önsken med månen, som ligger närmast
jorden. — Ack, käre Zachiel, sade Monima, ni
öfverhopar mig med glädje; låtom oss genast resa, jag
besvär er derom! Håll, jag tycker mig redan höra
suset från de himmelska verldarna och se de
verksamma och arbetssamma invånarne på planeterna och
de tindrande stjernorna upptagna af sina vanliga
sysselsättningar. I detta nu känner sig min tjusade själ
färdig att lösgöra sig från sitt fängelse, för att på
förhand njuta af de herrliga företräden ni vill låta
komma oss till del.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
