Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800) - Mylord Cetons resor på de sju planeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda darra våra båda unga filosofer på förhand
af förtjusning. För att lättare kunna verkställa resan,
förvandlar anden dem till flugor, med afsigt att på
hvarje planet ikläda dem invånarnes gestalter.
Sittande på Zachiels vingar, begifva de sig på väg till
månen.
Betraktandet af det med stjernor uppfyllda
universum fyller dem med hänryckning; de genomfara
rymden med en otrolig hastighet, som nästan kommer
dem att förlora medvetandet; men knappt hade de
anländt till månen, förr än de återkallades till lif af
en gudomlig flägt, som på dem gjorde samma intryck
som himmelens dagg, då han fuktar en nyss
utsprucken blomma. De begifva sig derefter ned på slätterna.
Vägen förefaller dem utomordentligt behaglig till följd
af omvexlingen, skönheten och bördigheten hos fälten.
De beundra rikedomen hos landskap, som äro
öfverhöljda med Ceres’ och Pomonas utsöktaste håfvor.
Vinrankorna förberedde en rik skörd åt
vingårdsmannen ; en mängd lusthus gåfvo omvexling åt landskapet,
men dessa hus föreföllo endast som små vackra
kortslott: de saknade djup, och allt tycktes hos dem endast
bestå af portar och fönster; — ty — och här komma
vi till resenärernas vigtigaste anmärkning — allt är
ytligt på månen, allt är der narraktigt och löjligt.
Intet sannt, allt blott sken. Denna måninvånarnas
löjliga sida framträder öfver allt; den visar sig i deras
tankegång, i deras arbeten, i deras smakriktningar och
moder; de begagna sig af ett tillgjordt språk, en
öfvermodig ton, ett fritt och lättsinnigt manér; de omfamna
hvarandra hvarje ögonblick, dua hvarandra, svära och
förlora humöret; högmodet är deras vanligaste last, och
deras hufvudgrundsats är att njuta af ögonblicket. Man
kan likna dem vid teaterdekorationer, hvilka alltid
förlora på att ses på nära håll, ty det finnes ingen
sammanhållning eller stadga hos dem; alla deras passioner
äro lifliga, våldsamma och snart öfvergående; fåfängan
beherrskar dem, vankelmodet följer dem öfver allt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
