Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 11. Fantasiens verldar träda hvarandra tätt i spåren; verklighetens verldar blifva sällsyntare (1750—1800)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna resa förefaller icke oss lika verklig som
den bedragne författaren vill komma oss att tro; vi
hafva som bevis derpå att tillgå sjelfva berättelsen om
denna utom-jordiska resa, hvarunder pilgrimen ser
saker som icke finnas till, och icke ser dem som
existera. Till en början berättar han, huru lumpen och
föraktlig vår jordeverld ser ut, när man, efter att hafva
lemnat vår dimmiga atmosfer bakom sig, blickar ned
på henne; sedermera träder han in i himmelens
oändliga rymd, der man icke lefver genom andning, utan
der man med hänförelse insuper den eteriska materiens
renhet. Derifrån ser han icke blott hela
planetsystemet, utan äfven ett oräkneligt antal solar, omgifna af
sina planeter, hvilka sväfva omkring i rymden utan
den minsta oordning och med en majestätisk skönhet,
hvarom man har svårt att bilda sig ett begrepp.
Häremot har man intet att anmärka; men det
händer att vår resande, »så snart han kommit in i
planetsystemet (?), tydligt inser det förvända i de
åsigter som af alla planeterna vilja göra beboeliga
verldar.» Han tillägger att han icke betviflar, att ju han
skall blifva i stånd att för läsaren tydligt bevisa
orimligheten af ett dylikt antagande. Se här hans skäl:
Månen ensam skulle kunna bebos af menniskor;
men den är en liten i dimmor inhöljd verld, som icke
är större än grefskapet York: det lönar knappt mödan
att tala om honom. Om emellertid en mensklig varelse
skulle kunna lefva der, så skulle hon endast kunna
föra ett sorgligt, aftynande och nästan outhärdeligt lif.
Hvad de andra planeterna angår, skulle en mensklig
tillvaro på dem vara rent af omöjlig, hvarom man
kan öfvertyga sig, när man närmare undersöker dem
hvar i sin tur.
Saturnus, den från Solen aflägsnaste planeten, är
ett omätligt stort klot, i högsta grad kallt och fuktigt.
Han är insvept i mörker, och en evig is måste betäcka
honom. Om man skulle vilja förlägga invånare på
honom skulle man nödgas antaga, att Gud skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
