Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 12. Nittonde århundradet. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var i sanning en gyllene tid för dylika
Utflygter. År 1838 skref Boitard sin resa till planeterna.
I likhet med Lesage tyckes han hafva haft en halt
djefvel till ledsagare. Sedan resenären tagit en aérolit
till fortskaffningsmedel, styr han först kosan mot solen.
Han väntade sig att på henne möta jättar af flera
hundra alnars längd, och då han för detta ändamål
höll ögonen riktade uppåt, som om han blickat upp
till spetsen af Mont-Blanc, hände det sig att han helt
oförmodadt under vägen kom att med foten stöta till
något: det var en liten qvinna om tre fots längd som
kullkastad af stöten rullade omkring på gräsmattan
under uppgifvandet af högljudda jemmerrop.
Solinvånarne äro således icke sådana som många
föreställa sig dem. Tänk eder personer om fyra fots längd
afdelning, vilja vi blott anföra följande båda satser: »Civilisationen är
ett naturvidrigt tillstånd. — Menniskan som tänker är ett
förderfvadt djur.»
Författaren behöfver säkerligen icke frukta att blifva utsatt för
den senare beskyllningen.
Vi taga oss fribeten att omnämna ett anuat, icke mindre pikant
arbete. En viss abbé Mataléne offentliggjorde 1842 en fantasi,
allvarligt menad och allvarsam i hans ögon, bizarr och löjlig i hela den
öfriga verldens: det hade i sjelfva verket till uppgift att förkunna
jordens ensamma tillvaro och den öfriga stjerneskapelsens försvinnande
obetydlighet. Dess titel: Anti-Copernicus, sade allt.
Vi anföra här i korthet programmet till detta löjeväckande
arbete, för hvilket doktor Whewells arbete utgör en bättre typ. »Den
nya astronomien, beledsagad af åtskilliga problemer förmedelst hvilka
det på det klaraste bevisas, att både Ptolemei och Copernici systemer
äro lika falska; att Solen endast har tre fots diameter; att stjernan
Venus icke är större än en apelsin; att jorden ensam är vida större
än alla himlakropparna tillsammans; att hon endast lifvas af den
dagliga rörelsen, och hon ligger i planetsystemets och rymdens
medelpunkt etc. etc.»
Anti-Copernicus gjorde ej något buller och förbisågs helt och
hållet. Den i sin egenkärlek sårade författaren trodde sig kunna
väcka uppmärksamhet genom följande tillkännagifvande, hvilket han
uppslog utanför sin bokhandlares fönster. »Författaren återbär
författarearvodet, skänker arbetet och 50 francs åt den förste köpare,
som skall blifva i stånd att bevisa, det författarens beräkningar äro
felaktiga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
