Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bådadera. Så t. ex. chimärorna, som äro hälften nymf
och hälften orm, de tre gorgonerna och bockfotingarna,
vidare scyllorna och sirenerna, som sjunga i hafvet; de
hafva kvinnlig öfverkropp och fiskstjärt. Hit höra
äfven centaurerna, som äro män till midjan och för öfrigt
hästar. Det är en ädel vidundersras. En af dem, det veten
I ju, har förstått att endast ledd af förnuftets ljus finna
sin väg till den eviga saligheten, och I sen stundom hans
hjältebringa höja sig bland guldmolnen. Centauren Kiron
gjorde sig genom sina jordiska gärningar förtjänt af
att dela de saligas lott. Han uppfostrade Akilles, och när
denne unge hjälte lämnade centauren, vistades han i två
år, klädd som en ung jungfru, bland konung Lykomedes
döttrar. Han delade deras lekar och deras läger, utan
att de ett ögonblick anade, att han icke var en ungmö
liksom de. Kiron, som fostrat honom till så goda seder,
är, jämte kejsar Trajanus, den ende rättfärdige, som
vunnit den himmelska härligheten genom att lyda den
naturliga lagen. Och ändå var han blott en halfmänniska.
Jag tror mig med detta exempel hafva visat, att
det för att uppnå den eviga saligheten är nog att äga
några mänskliga beståndsdelar, förutsatt dock att dessa
äro ädla. Och hvad centauren Kiron kunnat vinna utan
att hafva blifvit förnyad genom dopet, det skulle väl
pingviner kunna förvärfva, när de blifvit döpta, om de
blefve till hälften pingviner och till hälften människor.
Därför anropar jag dig, Herre, att du gifver den gamle
Maëls pingviner mänskligt hufvud och mänsklig öfverkropp,
på det att de må kunna värdigt lofva dig, och
att du förlänar dem en odödlig själ, men blott en liten.»
Så talade Katarina, och bland fäderna, lärarna,
trosvittnena och biskoparna förnams ett bifallssorl.
Men den helige Antonius, eremiten, reste sig, sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
