- Project Runeberg -  Pingvinön /
126

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och landsförvist, irrade kring i världen sedan inånga år.
Han beskref för mig Italien såsom sönderslitet af mera
tvedräkt och krig än i min ungdomstid och suckande
efter en ny Augustus. Jag beklagade hans olyckor,
ihågkommande livad, jag fordom själf genomgått.

Hans storvulna själ gaf honom alltjämt ingen ro,
och han närde vidtflygande tankar i sitt sinne, men han
vittnade tyvärr genom sin råhet och okunnighet om
barbariets seger. Han kände icke till grekernas poesi och
vetenskap eller ens deras språk och var icke förtrogen
med någon antik tradition om världens uppkomst och
gudarnas natur. Han läste med allvarlig min upp
fabler, som på min tid i Rom skulle utskrattats af småbarn,
som ännu icke betala något för att gå till badet. Den
stora hopen tror gärna på vidunder. Etruskerna särskildt
hafva befolkat underjorden med hemska demoner,
liknande en sjuks feberfantasier. Att de hafva kvar sin
barndoms inbillningar efter så många århundraden, det
förklaras af den utbredning och omfattning, som
okunnigheten och eländet tagit. Men att en af deras
rådsherrar, hvars vyer höja sig öfver flertalets, delar de
folkliga föreställningarna och fasar för dessa hemska
demoner, som invånarna i detta land på Porsenas tid
målade på sina grafvar, det är något hvaröfver äfven
den vise kan hedröfvas. Min etrusker uppläste för mig
verser, författade af honom själf på en ny dialekt, som han
kallade folkspråket och hvars mening jag ej kunde förstå.
Mina öron blefvo mera häpna än tjusade af att höra, när
han för att markera rytmen lät samma ljud återkomma tre
till fyra gånger med regelbundna mellanrum. Detta
påhitt synes mig föga lyckadt, men det tillhör ju ej
döda att döma om nyheter.

Må för resten denne Sullas kolonist, född i en olycklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fapingvin/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free