Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag när han kom för att hämta henne till en
utflykt, fann han henne ännu mera förtjusande än han
trott och mera retande,; och han stormade emot henne som
orkanen mot vassen i en sjö. Hon böjde sig med en
tillbedjansvärd svaghet; tjugu gånger var hon nära att
lösryckas, knäckas och fara bort med stormvinden, men
tjugu gånger reste hon sig åter, smidig och smärt, och
efter alla dessa stormlöpningar skulle man trott, att
knappt en lätt fläkt gått fram öfver hennes tjusande
stängel. Hon smålog liksom redo att bjuda sig åt en djärf
hand. Hennes olycklige angripare åter var utom sig,
ursinnig, nästan från förståndet. För att icke döda henne
flyr han, tar miste om dörr, tränger in i sängkammaren,
där fru Clarence står och sätter på sig sin hatt framför
spegelskåpet, griper henne, kastar henne på sängen och
gör processen kort, innan hon hinner få klart för sig,
hvad som sker.
Eveline, som emellertid gjorde sina efterforskningar,
fick samma dag veta, att vicomte Cléna icke hade annat
än skulder, lefde på en gammal kokotts pengar och
lance-rade en automobilfabrikants nyaste tillverkningar. De
skildes som efter gemensam öfverenskommelse, och
Eveline började åter surmulen servera te i sin mors salong.
TREDJE KAPITLET.
Hippolyt Cérés.
I fru Clarence’ salong talades det om kärleken, och
det var förtjusande saker,- som sades.
»Att älska är att offra sig», suckade fru Crémeur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
