Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vänlige gamle mjölnaren. Den ene af oss hade
på tidigare turer gjort bekantskap med honom och
hans utmärkta Laguayra-kaffe, öfver hvilket han helt
stolt utlät sig vidlyftigt. Gubben hade äfven att
meddela, att han par dagar förut haft besök af några
kanotister, stadde pä samma färd som vi; tidigare hade
ett parti viborgare jämväl i kanot passerat stället, så
att denna linje, en gång bekantgjord, hade dragit en
liten turistström till sig.
Med mjölnarens biständ buros kanoterna ett stenkast
till andra stranden af det lilla näs, på hvilket
kvarnen stod. Vi nickade ett vänligt farväl ät gubben
och fortsatte färden, helt belåtna med vår rast, ty nu
gälde det att spänna alla krafter, om vi skulle lyckas
arbeta oss uppför den fors vi hade framför oss. En
ny svårighet mötte oss, då vi hunno den. Vattnet var
så lågt, att vi ej kunde tänka på att ro uppför. Här
funnos blott två alternativ att välja på: antingen bära
kanoterna längs den rätt oländiga, branta stranden
eller ock vadande draga dem fram. Vi beslöto oss
för det senare. Det hade under vägen ofta varit fråga
om våra olika fotbeklädnaders större eller mindre
praktiska användbarhet, och hittills hade smorlädersstöfletterna
för sin vattentäthet vunnit priset framom pjeksorna,
enär man med dem vid sumpiga stränder kunde
stiga i och ur kanoten utan att bli våt. Men nu
visade det sig huru användbara pjeksorna voro, ty i en
handvändning voro de jämte strumporna uppkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
