Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Iakttagelser af nyttiga färger bland djur och växter - Skyddande, lokal färgafpassning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RE GR rig RO FER AR
10 FÄRGERNAS BETYDELSE I DJUR- OCH VÄXTVÄRLDEN.
himlahvalfvet öfver allt kan lysa igenom. Man behöfver
ej mycket fantasi för att fatta, att detta träd, då det be-
lyses af bländande solljus, på sina grenar erbjuder alldeles
samma spel af färger och skuggor som fågelns dräkt. På
Formosa finns en fladdermus, som har kropp och vingar
grannt orangefärgade samt dessa senare försedda med
svarta fläckar. Djuret hänger om dagarna med hufvudet
nedåt på longanträdets fruktklasar och skyddas fullkomligt
från att upptäckas genom sin färglikhet med de vissnande
bladen, hvilka före sitt affallande bli orangegula med svarta
fläckar. Eftersom trädets blad vissna och ersättas med
nya hela året rundt utan afbrott, erbjuder det ständigt
sitt skydd åt den granna fladdermusen. Trögdjuren, hvilka
äro ytterligt försvarslösa, hafva grågrön pels, som liknar
mossan på de trädstammar, bland hvilka djuret lefver; det
har därför länge varit en gåta för naturforskarna, hvarför
de flesta arter på ryggen äga en brunröd, ofta svartkantad,
rund fläck, hvilken, sedd i ett museum eller i en zoologisk
trädgård, tycks vara till blott för att göra djuren i ögonen
fallande. De, som jagat djuret, berätta emellertid, att denna
fläck på det mest förvillande sätt liknar det ställe på en
trädstam, hvarest en tjock gren afbrutits vid basen; och
som djuret har för vana att trycka sig tätt intill träd-
stammarna, bidrar den märkvärdiga teckningen i hög grad
till dess säkerhet. Till och med de skarpsynta infödingarna
äro utsatta för att misstaga ett trögdjur uppe i ett träd
för en stam med ärret efter en afbruten gren. Ja, äfven
ett så stort djur som giraffen lär vara ytterst svårt att
upptäcka, då det står i klart solljus bland de träd, af hvilkas
blad det lefver. De stora, ringformiga, gula fläckarna på
den ljusa kroppen se ut som korta utskott eller upphöj-
ningar, och hufvudets samt hornens oregelbundna former
’erinra mycket om grenstumpar. — Forskare, som sysslat
med Georgiens (i Nordamerika) fjärilar, hafva funnit att lar-
vernas färgteckningar ofta ända in i enskildheter härma
färgeffekterna på de olika näringsväxterna. Så t. ex. har
en larv (af sphinz fuciformis), som lefver på en växt med
smala, enkelnärviga blad och små, blåa blommor, längs-
gående”), gröna strimmor af bladens färg samt ett blått
’) Denna teckning är vanlig hos fjärilslarver, som lefva på långa,
smala blad (gräs, barrträd o. s. v.). Däremot äro de larver, hvilka lefva
på breda, fjädernärviga blad, oftast helfärgade eller tvärrandiga i har-
moni med färgeffekten på dessa senare.
=
Kr
fy
å 4
så
3
3
3
A
5
k
S
3
2
3
ä
R
-
K
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
