Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Iakttagelser af nyttiga färger bland djur och växter - Förklädnad - Könsfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
16 FÄRGERNAS BETYDELSE I DJUR- OCH VÄXTVÄRLDEN.
d. v. s, hvarje halskragefågelart härmas i detta hänseende
troget af en särskild gyllingart. På Bouru äro båda (hals-
kragefågeln och den förklädda gyllingen) mörkbruna, på
Ceram äro båda ockergula, på Timor äro de ännu ljusare
och hafva strupen nästan hvit. Denna likhet är så villande,
att i ett visst franskt vetenskapligt arbete Bourus gylling-
art beskrifvits och afbildats som en halskragefågel; en
engelsk forskare har senare begått alldeles samma misstag.
— Hvad förklädnad bland kräldjur beträffar, förtjänar
anmärkas, att vissa tropiska giftsnokar, som kallas prakt-
ormar på grund af sina utomordentligt granna, varnande
färgteckningar, härmas på det allra nogrannaste sätt af
några, fullkomligt oskadliga, i samma trakter lefvande
arter, som tillhöra helt andra familjer.
Könsfärger. Det torde knappast vara af nöden att i
denna korta framställning egna många rader åt iakttagelser
af olikheterna mellan könens färgteckningar, ty hithörande
företeelser äro — åtminstone så vidt det angår fåglar och
fjärilar — rätt väl bekanta för en hvar. Vi märka utan
svårighet, att det i regel är honan, som har den mest ut-
präglade skyddsfärgen, och att hela färgskillnaden mellan
könen ofta består däri, att honan bibehållit släktets eller
familjens allmänna, skyddande färgtoner, under det hanen
afvikit genom att lägga sig till med en massa extra
grannlåt. Ett undantag härifrån är dock, att många
fjärilshonor (af ätbara arter) förskaffat sig en särskilt trygg
tillvaro genom att förkläda sig till likhet med en oätbar
art, som har grann, varnande färgteckning. TI detta fall
är honan mycket ofta långt grannare än hanen, som äger
mer af sitt släktes anspråkslösare skyddsfärger. Wallace
anser, att den allmänna tendensen hos hanen att hafva
starkare färger än honan är ett af de mest utmärkande
dragen för fåglarnas klass. Under sina bemödanden att
förklara detta ur honans stora behof af skydd, då hon
rofvar äggen, fann han, att dessa djurs könsfärger stå iaf-
hängighetsförhållande af deras nästens form. Äro bona
täckta (såsom hos kungsfiskare, hackspettar, tukaner, pape-
gojor, hjälmfåglar, starar o. s. v.) är honan i allmänhet
nästan lika grann som hanen — emedan hon är skyddad mot
upptäckt, då hon rufvar, genom boets form. Några fåglar
(såsom fjällpipare, simsnäppor och australiska trädkrypare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
