Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Teorin om det naturliga urvalet samt dess tillämpning på våra iakttagelser öfver organismernas nyttiga färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEORIN OM DET NATURLIGA URVALET. 23
(d. v. s. innan de förvärfvade egenskapen att vara oätbara)
haft skyddande färglikhet med omgifningen. Som skydds-
färgade djur, hvilka lefva i samma omgifning, med nöd-
vändighet likna hvarandra till färgen, är det mycket sanno-
likt, att det tillsammans med dessa heliconidernas stamfäder
lefde hvitvingar och spinnare, hvilka liknade dem så mycket,
att de ofta af de gemensamma fienderna kunde misstagas
för de förstnämda. Denna likhet var då blott tillfällig samt
förmodligen mycket ofullkomlig och utan synnerlig nytta
för någondera parten. Då det bland heliconiderna uppstod
individer, hvilka varierade därutinnan, att deras kropps-
vätskor började blifva illasmakande (kanske emedan lar-
verna i en viss trakt började lefva på en ny näringsväxt),
gafs emellertid uppslaget till en utveckling, som gjorde det
fördelaktigt att likna dessa fjärilar. TI de trakter, hvarest
det uppstod synnerligt talrika heliconidindivider, som sma-
kade dåligt, måste erfarenheten härat uppenbarligen haft
den värkan på insektätarna, att dessa heliconider och de
fjärilar af andra familjer, som i hög grad liknade dem, så
att säga kommo i dåligt rykte — d. v. s. icke mer så
ifrigt förföljdes. Detta åter måste hafva gifvit den illa-
smakande lokalvarieteten tillfälle att fortplanta sig hastigare
än de icke illasmakande heliconiderna samt att mer och
mer utbreda sig öfver heliconidfjärilarnas hela område.
Med denna, den urspruvgliga lokalvarietetens utbredning
öfver större områden ökades naturligtvis faran för att de
oätbara heliconiderna skulle misstagas för ätbara, och alla
grupper af oätbara heliconider, som varierade i tärgteck-
ningen så tillvida, att de genom klarare och bjärtare färger
afstucko från kamraterna, måste haft större utsikt att öfver-
lefva och fortplanta rasen samt att lämna sina egendomlig-
heter i arf åt talrika afkomlingar, än de oätbara heliconider,
hvilka voro till förväxling lika med de ätbara. Eftersom
kampen för tillvaron alltid är hetast mellan närsläktade
arter (eller raser)”) måste denna utveckling af heliconider,
som voro skyddade mot förföljelser genom sina oaptitliga
kroppsvätskor och varnande färger, sannolikt haft de ät-
bara Heliconidernas undänträngande och slutliga utrotande
+) Af den anledning nämligen, att de hafva nästan alldeles samma
behof och sålunda konkurrera med hvarandra för lifsuppehället långt
häftigare än två arter, som afvika så mycket från hvarandra, att de
kräfva olika födoämnen och olika-förekomstorter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
