Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Körner och Minne. Det första hemmet och Schiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskotterade de summor, bokförläggarne fordrade som
borgen för Schillers första arbeten o. s. v. Alltid
gjorde han detta som vore det ett ynnestbevis,
vilket skänktes honom själv av lyckans fe: att få
undanröja en och annan sten från vännens nog
ändå tunga väg.
Först efter den gamle »archidiakonus» död
kunde Körner föra sin brud till det egna,
välordnade och rika hem, han åt henne inrett i
Dresden, just huset vid det forna »Kohlmarkt» i
Neustadt, nu Körnerstrasse 7. Med henne följde
Dora. De båda systrarna älskade varandra högt
och kunde aldrig skiljas.
Nu randades för det unga paret en tid av fröjd
och lycka, av glada, ljusa dagar och år. Den
besinningsfulle Körner var nästan besinningslös i
jublet över att äntligen ha vunnit sin Minna och
kanske än mer över den förtjusning, det nyinredda,
efter tidens smak så präktiga hemmet väckte hos
henne. Endast ett fattades dem alla: vännens
närhet.
Denne å sin sida kände sig gripen av djupt
tungsinne; hela livet föreföll honom mörkt och öde.
Hans längtan efter »sina kära» blev till slut
outhärdlig: »jag måste till er», skrev han, »säg mig
med ett par rader, käraste Körner, om jag kan
och får komma!» Svaret var ett jubelglatt
välkommen. Inom några dagar var Schiller i
Dresden, i sina vänners hem, som under två hela år
också skulle bli hans. När han trädde in genom
deras dörr, var det för dem som en ljusgestalt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>