Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Körner och Minne. Det första hemmet och Schiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett litet vinhus; det ligger där än »Schillerpaviljongen»,
där diktaren skulle komma att skriva
sin »Don Carlos».
Detta var Körners lantegendom och
sommarbostad. Hit ut begav sig nu hela familjen, medan
ännu hösten var solig och varm. Schiller fick ett
rum i övra våningen, och härifrån skriver han
förtjust till en vän: »i mina älskades krets har
jag det som i himlen – – – i våningen under
mitt lilla rum hör jag de kära små kvinnorna
syssla – – mina varmaste önskningar äro
uppfyllda!»
Det var här och i denna krets, som Schiller en
annan höst diktade sin berömda sång »Till
Glädjen», den, som med Beethovens toner skulle i
mer än 100 år mäktigt gripa varje känsligt sinne;
vid Körners och Minnas med vinrankslöv
smyckade festbord, omgiven av dem och deras gäster,
stod Schiller med den skimrande rhenremmaren
i sin hand och utbrast ur djupet av sitt tackfyllda
bröst:
Wem der grosse Wurf gelungen
Eines Freundes Freund zu sein,
Wer ein holdes Weib errungen,
Mische seinen Jubel ein!
Under många vackra sommardagar sutto Körner,
Minna, Dora och Schiller under det gamla yviga
kastanjeträdet, som ännu står kvar, ett
vördnadsvärt minne från en stor och skön tid. Minna
dukade i gräset upp förfriskningar, och Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
