Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Körner och Minne. Det första hemmet och Schiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Wallensteins läger» förevigade glada »Gustel i Blasewitz»,
byn mitt emot Loschwitz tvärs över Elben, kunde
trösta honom. Han var utom sig och skrev till
»de små kvinnorna»: – – »O, kära älskade barn,
hur jag längtar efter er! Tänk ibland på mig!
Jag har icke spelat whist, nej, icke haft kort i
handen, sedan ni reste – Körner, Minna, Doris,
jag längtar efter er!»
Ännu ett år dröjde Schiller kvar i detta hem,
där han var älskad som en broder och beundrad
som en av Guds utkorade. Under denna tid reste
han sin vän Körner ett oförgängligt minnesmärke:
markis av Posas ädla företeelse är den höga
mannavänskapens idealiserade målsman, är en
monumentalbild, framställd för att återgiva den ädla
vänskap Körner förverkligat. Det är Körner, som
förevigats i denna gestalt, vilken, enligt Heine,
»under sin spanska mantel bär det skönaste hjärta,
som någonsin älskat och lidit i Tyskland».
Detta är Schillers tack till sin vän. Sommaren
1787 lämnade han »sina kära» för att i Jena och
Weimar gå en ännu rikare utveckling till mötes.
Men vänskapsbandet skörnade ej med tiden och
lossnade ej med avståndet. Det muntliga
tankeutbytet ersattes genom breven. Och dessa ha gått
till eftervärlden som en rik skatt, vittnande om
tvenne män, som under en hel livstid förblivit
sin ungdoms ideal och varandra trogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>