Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Theodor och Emma. Lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivande diktaren är ett litet brev till en annan
gosse, »meinen Fritz», som inbjudes att hålla lille
Theodor sällskap, emedan »meine Swester und
meine Eldern ist in geschellsaft», som det heter
med den lustiga originalstavningen.
Gossen visade egendomligt nog särskild lust och
anlag för matematik, vidare för naturkunskap,
synnerligast för geologi. Under sin fars kloka
ledning hade han i Loschwitz på vinbergets
sluttning lärt sig iakttaga naturens föremål och alla
skiftningar, vilket lagt grunden till hans kärlek
för just detta studium samt därtill i högsta grad
skärpt hans öga och lärt honom att i full
bemärkelse »se». Av historia var han likaledes livligt
fängslad; för språk visade han mindre begåvning,
och det franska nästan avskydde han, sällsamt
nog, enär ingen härvidlag påverkade honom.
Starkast framträdde dock hans konstnärliga anlag, i
all synnerhet de musikaliska; han blev redan som
liten skicklig att spela både klaver, fiol, flöjt och
zittra, men fann största nöje i lutan, som han
alltid förblev trogen. Han sjöng väl och
komponerade tidigt täcka melodier – i allt återfinner man
hos honom, som sagt, föräldrarnas rika begåvning.
Härtill kom hans lust att dikta, närd av
hemmets kärlek och beundran för Schiller och Goethe.
Den förres ballader voro de allra första dikter,
som sattes i hans hand. Hans far med sin höga
fordran på verklig konst var dock icke mycket
förtjust över sonens första poetiska försök, dem
han aldrig berömde, men icke heller utdömde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
