Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Theodor och Emma. Lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hammel – Himmel – Hummel.»
Kretsen applåderar, Körner i dörren ler glatt,
fru Minnas sköna ögon stråla än mer, och gossen
framkastar en ny, i samma ögonblick född gåta
eller charad med äkta »sachsiskt» rim:
»Die erste düstert,
Die zweite knistert,
Das ganze lullt mit sanftem Schein
Dich in des Schlummers Träume ein – –»
Det är möjligt, att inte tant Dora den gången
är så snabbtänkt, utan att gossen själv får säga
lösningen: »Nachtlicht».
Säkert är, att den otroliga fyndighet, varmed
han fann form och rim, uppövades genom dessa
första små improvisationer och mycket tidigt gav
honom en lätthet att forma vers, som naturligtvis
icke motsvarades av innehållets djup – ett sådant
underbarn var han ändock icke. Men kärleken
till den konst hans fader vördade och hans faders
käraste vän Schiller idkade, växte sig stark genom
detta hemmets inflytande.
Genom att på ett osökt sätt så få vara med
i de äldres krets bibragtes båda barnen tidigt ett
fint och gott yttre skick, som vad Theodor
angick välgörande dämpade hans av naturen
obesinnade väsen. Han lärde dessutom vad mera
var värt: vördnad för allt, som var upphöjt och
gudomligt, aktning och respekt för det, som var
andra heligt. Det Körnerska hemmet var liksom
Körner själv besjälat av en varm religiös anda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
