Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Theodor och Emma. Lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då den i deras hem samlade älskvärda och fina
vänkretsen lyssnade till den frimodige gossens
fyndiga gåtor och tävlade om att finna deras rätta
lösning. Man behöver ej ha stark fantasi för att
för sig framtrolla värdens höga gestalt, där han,
med det glada, lyckliga uttrycket i det vackra
ansiktet, stod lutad mot dörrposten på tröskeln
mellan salongen och Minnas lilla rum, detsamma
vari hans älskade gosse sett dagen. I salongens
långa raka mahognysoffa eller på de små
taburetterna sutto vännerna, en festlig krets: herrar
i lätt pudrat, uppstruket hår, med snövita,
konstmässigt veckade halskrås, blåa rockar med stora
uppslag, knäbyxor och skor, samt damer i lätta
dräkter, som lämnade hals och armar bara,
medan en rikedom av ringlande lockar föllo ned i
nacken, och bland dem den vackraste av alla, fru
Minna, vars stråleögon voro liksom faderns fästa
på gossen i kretsens mitt, där han käck och orädd,
men hövisk och försynt, framsade sina små gåtor.
Ofta var det Doras kvicka påhittighet, som
först fann lösningen.
Gossen improviserar:
»Mit dem a ist’s reich an Woll’,
Mit dem i ganz sternenvoll,
Mit dem u macht’s Pferde toll – –»
Man gissar förgäves hit och dit, gossen
klappar i händerna, förtjust att ha satt far och mor
och alla deras vänner på hal is; men Doras klara
röst ljuder snabbt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
