Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Theodor som gruvarbetare. Bergmanstudent i Freiberg. Första diktbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den principen, att kärlek och förtroende mellan
honom och sonen var för denne det bästa stödet,
säkrare, mera värt, än om hän med
fadersmyndighet uppträdde strängt förmanande eller
tillrättavisande. Nu som förut ville han vara och
förbli sin son en kärleksfull rådgivare, en
förtroendeväckande vän. Visserligen önskar han, att
sonen skall arbeta allvarligt och plikttroget, men
han vill därför ingalunda förmena honom
ungdomens rätt till glädje och sund förströelse. Att
denne å sin sida icke blott gömde faderns och
vännens ord i sitt hjärta, men även lät dem bli
sig ett rättesnöre genom livet, därom vittna hans
brev, då han senare från Wien anförtrodde fadern
sin förlovning med Antonie Adamberger; det är
ett vackert svar på faderns förmaning, då han
här yttrar, att han törs träda fram inför sin
trolovade och säga: »här är en, som bevarat ett rent
hjärta, vilket ännu intet djuriskt rus vanärat.»
Mera härom längre fram.
Den unge studenten blev väl mottagen i Freiberg
av lärare och förmän såväl som av kamrater, dessa
senare både studenter och gruvarbetare. Han
tog nu sin sak på fullt allvar. Iklädd den svarta
gruvdräkten, med hackan och gruvlampan
instuckna i bältet och sin tarvliga dagskost i fickan,
steg han med de andra gruvkarlarna varje
morgon kl. 4 ned i schakten. Den sedvanliga
gruvhälsningen »glück auf», varmed man begav sig ned
i nattens rike, blev sedan hans älsklingsuttryck,
när han stod inför en allvarets stund; det var med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
