Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Theodor som gruvarbetare. Bergmanstudent i Freiberg. Första diktbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Riesengebirges höjder runt omkring och rakt
i djupet nedanför den avgrund, som än i dag bär
namnet »helvetet» och som väl kan komma en
att rysa och hisna, den skall ovillkorligen känna
sig gripen av Theodor Körners dikt; den tillhör
också hans mest berömda, och Kynastbergets krön
bär en stor minnestavla med hans namn. Nästan
lika mycket som av borgen lockas främlingen av
detta namn till det mödosamma uppklättrandet.
Men diktaren, vars namn är odödligt, var då
endast 19 år gammal!
Emellertid greps han under vandringen i
Riesengebirges mäktiga, men tunga, dystra natur, så
olik Elbedalens glada skönhet, av stark
hemlängtan. När han från den kala toppen av »die
Schneekoppe» kunde skåda ända bort till sitt
fosterlands gräns, utbrast han:
»Sei mir gesegnet
Hier in der Ferne
Liebliche Heimat!
Sei mir gesegnet
Land meiner Träume;
Kreis meiner Lieben
Sei mir gegrüsst!»
Till sin far skrev han: »som vandrande diktare
är jag bra nog i mitt esse och det regnar sonetter.»
En del av dessa återfinnes i hans dikter.
Under denna resa – och många gånger sedan –
vistades han längre tid hos sin gudmor,
hertiginnan av Kurland, vars sköna dotter, den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
