Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Theodor i Wien. Far och son. Theodor som teaterdiktare. Första framgång. Brevväxling mellan far och son. Preussens förnedring 1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det glada livet i kejsarstaden, den fina tonen
hänförde honom genast. Den första tiden var han
varje dag på bjudningar, och varje afton besökte
han någon av Wiens många teatrar, av vilka
»Hofburg»- eller »Burgteatern» då var en av de
mest berömda i Europa. Just då var Schillers
»Jungfrun av Orleans» dess förnämsta stycke,
som varje spelafton fyllde teatern till sista plats,
och Theodor fick här ett nytt andens dop, så att
säga. Även de andra teatrarna hade goda krafter;
särskilt var detta fallet med den s. k. »Teater an
der Wien», medan Kärnthnerteatern var den
praktfullaste och bjöd på lysande baletter.
»Jag kan ej beskriva det intryck hela Österrike,
detta blomstrande, ännu tyska land gör på mig»,
skrev han hem, »fem teatrar finnas här, tre
utmärkta. Vilken njutning i varje konstart!»
Med livligt intresse besåg han de stora museerna
och konstsamlingarna samt gjorde utflykter i
omgivningarna. Han företog till och med en flera
dagars flodfärd på Donau, som han i brev livligt
skildrade för de sina och varunder han gjorde
flera färdevisor, som roddarna sjöngo: »och vi
hade så innerligen roligt!» En av dessa visor är
särskilt uppsluppen och slutar så:
»Der sich dies Lied erdachte,
Das var ein lockrer Student,
Der bleibt ’ne wilde Hummel
Bis an sein selig End’.»
Hans far oroade sig över, att sonen skenbart
gagnlöst och utan riktigt allvarligt arbete förspillt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
