Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Theodor i Wien. Far och son. Theodor som teaterdiktare. Första framgång. Brevväxling mellan far och son. Preussens förnedring 1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han visste nog, att hans ord skulle slå ned i
hemmet som ett olycksbud. Men han kunde ej
annorlunda handla, ty sant sade han till sin far:
»min vän, min far, därtill har du uppfostrat mig.»
Denne den ädlaste far och vän, som någon son
haft, vred sina händer i ångest och smärta, ur
stånd att i denna sak meddela sig med de sina,
som aningslöst gladde sig åt Theodors lycka i
Wien.
Han kämpade en hård kamp med sin själs
innersta känslor, som gåvo sonen rätt, och isades
av fasa vid tanken på att kunna förlora honom.
Han sökte också utan att förråda sin ångest att
dämpa hans iver. Händelserna själva kommo
honom till hjälp och detta på ett sätt, som vållade
honom ny sorg, om också hans för spioneri
utsatta höga ämbetsplats i Dresden ännu så länge
ålade honom försiktighetens tystnad.
I stället för att ingå förbund med Ryssland
tvangs konungen av Preussen den 24 februari 1812
att sluta sig till det hatade Frankrike för att
bekämpa det Ryssland, varifrån varje tysk patriot
väntade hjälpen.
Detta var säkert en av de beskaste
förödmjukelser, som Preussens konung fick svälja; men han,
lika stor patriot som någon annan, fast försiktig
och rädd att genom förhastande ohjälpligt störta
sitt land, visste, att detta ännu ej var redo till
strid. Han visste också mycket väl, att Napoleons
avsikt i själva verket var att utplåna
konungariket Preussen från Europas karta och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
