Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Theodor i Wien. Far och son. Theodor som teaterdiktare. Första framgång. Brevväxling mellan far och son. Preussens förnedring 1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbundet endast var en frist, att Napoleon endast
avvaktade Rysslands kuvande för att verkställa
sin plan. Men fristen – ännu en liten tids fred –
köptes dyrt.
Preussen skulle ställa 20,000 man av de 42,000,
Napoleon tillåtit det att äga, marschfärdiga mot
Ryssland; resten skulle fördelas på fästningarna
och stå under fransk uppsikt; den franska hären
skulle ha rätt att genomtåga alla rikets provinser;
Berlin fick icke äga preussisk besättning;
Potsdam fick ha en garnison av högst 1,200 man,
dessutom skulle alla vapen- och krigsförråd i alla
Preussens fästningar utlämnas till fransmännen.
Preussen tycktes fullkomligt avväpnat.
Vilken förtvivlan detta väckte hos de stora
preussiska fosterlandsvännerna, är allom bekant.
Alla deras ansträngningar att väcka
nationalkänslan tycktes förgäves; von Steins
statsmannasnille, Scharnhorsts och Gneisenaus
fältherreblick, Arndts och Fichtes eldtal – allt tycktes
slocknat, fallet dött till marken, betäckt med stoft
och aska. Napoleons fot trampade hårdare än
någonsin på Tysklands ofria folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
