Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid sitt 17:de år gjorde hon sitt inträde vid
Burgteatern, den scen, där hennes moder varit så
hyllad. Inom ett år hade hon den för denna tid
ovanliga lönen av 1,000 gulden och den för en
18-årig flicka ännu ovanligare titeln
»kejserlig-kunglig hovskådespelerska»; innan hon fyllt 20 år,
hade hon en stor repertoar av första rangs
tragiska roller: Emilia Galotti, Desdemona, Beatrice,
Klärchen m. fl.
Hennes skönhet var bedårande; gestalten var
späd och fin, hår och ögon mörka, fina ögonbryn
och en underbart vacker mun. Hennes röst
omtalas särskilt för sitt klara välljud. I teaterfoajén
i Wien finnes ännu en bild av henne som Emilia
Galotti, tjusande i sin skönhet. Till allt detta kom,
att hon trots sin fägring och begåvning endast
ägde vänner bland sina kamrater, märkligt nog
även bland de kvinnliga. Också hon gick
alldeles fri från »kabaler»; det fanns ej en aning av
förtal, som kunde kasta skugga på hennes ljusa
bana; även utanför teatern, i det högre
societetslivet var hon firad och uppburen och hade
tillträde till Wiens förnämsta salonger.
Det var denna unga flicka, som vann Theodor
Körners kärlek. Många år efter hans död, då
hon redan länge burit det frejdade namnet fru
von Arneth, anförtrodde hon åt sin minnesbok sitt
första sammanträffande med honom, något som
hon aldrig förmådde omtala, ej ens antyda för
någon människa, så stor var under hela livet
hennes sorg över hennes ungdoms älskade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
