Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärtan därav överväldigade henne ännu på hennes
ålderdom.
Det var den 17 januari 1812, och hon skulle
efter någon tids sjukdom till generalrepetition i
Körners »Den gröna dominon».
»Den klara solen sken så varmt, att jag, glatt
blickande in i livet, tackade Gud, för det han
tillät mig att åter i långa drag andas den rena
friska luften. Anländ till teatern, mottogs jag med
glatt jubel, ty man höll verkligen av mig, och
’Toni, välkommen åter, Toni’ ljöd emot mig från
alla håll. Alla omringade mig, och den
hjärtlighet, varmed de hälsade mig, var verkligen
rörande, emedan den var så uppriktig. – – En
ung man stod i rummets halvdunkel och
betraktade scenen med förvåning. De stora,
uttrycksfulla, djupblå ögonen vilade på mig med ett
uttryck av största förundran. Han hade hört så
mycket om den avund och det agg, som höra
hemma i skådespelarnas värld, att denna
ohycklade vänskap för mig avtvang honom ett
gynnsamt omdöme om både dem och mig. Jag såg
på honom med lika djup förundran, och så stodo
vi ett ögonblick stumma mitt emot varandra.
Det var Theodor Körner. – – – Huru vi sedan
mycket ofta träffades, huru han med sitt ädla
väsen vann alla de mina, huru, som han senare
tillstod för mig, detta ögonblick hade varit
avgörande för hans hjärta, huru hans talang
utvecklade sig och han skrev ’Toni’ för mig, huru
hans varma fosterlandskärlek kom varje annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
