Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mina älskade, huru olika förra sommaren och
den nuvarande hälsa mig! Då var jag sjuk och
svag och till på köpet en rå, vild pojke, som slogs
i vilda studentlag, och nu är jag så frisk och
stark och lycklig och litet polerad av tid och
människor», skrev han till de sina.
Sin förlovning ville han nu icke längre hålla
hemlig. Hans far skulle veta den, men också
tills vidare endast han. För honom, den bäste
vännen, hade sonen mera förtroende i denna
hjärtesak än för de kvinnliga medlemmarna av
sin familj. Han var rädd, att dessa senare icke
skulle gilla hans val på grund av hans trolovades
yrke. Hans mor blev också ängslig, när hon
omsider fick veta därom, och fruktade, att hennes
son icke skulle bli lycklig.
De »hemliga brev», som växlades mellan far och
son, förmedlades genom en vän till den senare.
I trädgården med de doftande hyacinterna och
under de blommande kastanjerna skrev Theodor
till sin far, redogjorde först för sin ekonomiska
ställning och fortfor sedan:
»Enär det förunnas mig att få tala riktigt öppet,
som vän till vän, så kan jag ej neka mig lyckan
att göra dig, du, som jag icke endast vördar
som min gode fader, men som jag sen min
barndom vant mig att betrakta med det hjärtligaste
förtroende, bekant med din Theodors lycka, ja
lycksalighet. Fader, dyre, dyre vän, jag har
funnit det mål, där jag skall kasta ankare; min
far, jag älskar. Se, det är min största stolthet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
