Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyllde honom med levnadsmod. Han kunde ej
längre vara inne i den trånga storstaden, han ville
ut i naturen, ut på landet. Fördenskull flyttade
han ut till en av Wiens förstäder, Ober-Döbling,
där han, som han skrev hem, »inrättade det helt
skämtsamt åt sig» med eget hushåll morgon och
kväll. Han hade hyrt ett stort hörnrum i huset
n:r 75[1] i den dåvarande Herrngasse, med utsikt
närmast över en liten trädgård i hyacintprakt
samt en kastanjelund; litet längre bort sågs den
breda mäktiga Donau med Kahlenberg på
bergshöjden samt Stephanskyrkans tornspiror. Dit
bort blickade han ofta och gärna, ty där, helt
nära bodde Toni:
»Da weiss ich dich, und meine kühnsten Lieder
Entzügeln sich wie ungestümer Strom – –»
Den lilla blomdoftande trädgården erbjöd honom
en vänlig arbetsplats i skuggan av kastanjerna;
lutan hängde på en trädstam bakom honom; när
han behövde vila, knäppte han en melodi på
dess strängar. Under de månklara, ljumma
nätterna strövade han med lutan på ryggen omkring
i den sköna omgivningen, men tidigt varje morgon
satt han vid arbetet. Aldrig förr hade han känt
sig så full av förhoppning, och känslan av
kraft gav honom säkerhet och tillit till hans
uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
