Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aber dann sind wir am Ziel! – Wohl, ich ertrag’ es mit Muth.
Wer sich das Göttliche will und das Höchste im Leben erfechten,
Scheue nicht Arbeit und Kampf, wage sich kühn in den Sturm!»
Det är med smärtande vemod man läser de
sista raderna: »ännu två långa, långa år av väntan
– sen äro vi vid målet, min brud och jag.» Två
år! Långt dessförinnan skulle han vila i sin grav
fjärran från hemmets kära dal i en okänd, fattig,
nordtysk by.
Men han hade egentligen icke längre tid att
syssla med lyrik. Nu gällde det att arbeta. I
Dresden hade hans far med outtröttlig iver
studerat Ungerns historia och forskat efter goda
källor i detta ämne. Efter hans anvisning och råd
hade sonen gripit sig an med sitt förberedande
studium; nu var han färdig att fatta pennan.
»I kära», skriver han hem d. 3 juni, »äntligen
är jag i farten med min Zriny. I onsdags började
jag att utarbeta det, och redan är jag på andra
akten.» Redan den 24:de heter det: »Tidigt i dag
har jag fullbordat fjärde akten och tänker att i
övermorgon vara färdig med den femte, som jag
redan bearbetat i tankarna.» På tre veckor hade
han sitt stora skådespel färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
