Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Flykten från Moskwa. Preussens pånyttfödelse 1813. Patrioter: v. Stein, Scharnhorst och Gneisenau. Den tyska ungdomens tåg till fanorna. De stora dagarna i Breslau. Theodor Körner i folkets mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan väl, där är hennes fädernesland, där
hon har minst att fördraga, där är friheten. De
som så tala äro som de dumma djuren, de tjäna
endast sin buk oeh sina lustar och förnimma intet
av den himmelske andens susning – – Men
människan skall älska in i döden och aldrig låta sin
kärlek vända åter. – Därför, o människa, har du
ett fädernesland, ett heligt, ett älskat land, en
jord, varefter din själ evigt längtar. – – – Och
vore det än kala klippor och öar och bodde än
armod och möda där med dig, du måste dock
evigt älska detta land. – – Ej heller är friheten
en tom dröm eller en ödslig villa, utan i henne
lever ditt mod och din stolthet och vissheten, att
du stammar från himlen. Friheten är där, varest
du törs leva, som det behagar ett tappert hjärta,
där du törs leva i dina fäders seder och bruk
och efter deras lagar; där du lyckliggöres av det,
som lyckliggjorde dina fäders fäder. – – – Detta
fosterland och denna frihet äro det heligaste på
jorden – – det ädlaste goda, som en god
människa äger och önskar äga på jorden. Därför äro
de för torra och låga själar en villfarelse och en
dårskap för alla, som endast leva för stunden.
Men de tappre höja de till himlen och verka
under i de enfaldigas hjärtan. Upp därför, redlige
tysk! Bed dagligen till Gud, att han må fylla ditt
hjärta med kraft och låta din själ låga av mod
och tillförsikt – –»
Ännu var den fiende icke nämnd, emot vilken
man skulle resa sig, men alla kände dock dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
