- Project Runeberg -  Far och son: Ett hems historia /
149

(1915) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. »Allt för fosterlandet». Theodors brev till sin far. Avsked från sin brud och Wien. I Breslau. I Lützows kår — »De svarta jägarna». Hög allvarston. Theodor stridens försångare. Dödsinvigning i Rogaus kyrka.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingraverat krucifix; men smärtan måste lidas;
ty plikten mot fosterlandet går över allt. I
sin dikt »Avsked från Wien» tillropar den
bortdragande sin brud ännu ett farväl:

        »Noch diesen Kuss! und wenn’s der letzte bliebe:
        Es giebt ja keinen Tod für unsre Liebe.»

Men hur modig Antonie Adamberger än syntes
inför sin trolovade, så sjönk hon ihop efter hans
avfärd, och i brev till »hans och min mor» klagar
hon ut sin sorg och ängslan.

Dessförinnan hade Körner erhållit detta
storslagna brev från sin son:

»Käre fader! Jag skriver denna gång till dig i
en angelägenhet, som jag fast förlitar mig på
varken skall förvåna eller förskräcka dig. Redan för
en liten tid sedan gav jag dig en vink om mitt
förehavande, som nu har mognat. – Tyskland
står upp; i alla trogna hjärtan väcker den
preussiska örnen genom sina djärva vingslag det största
hopp om en tysk, åtminstone nordtysk frihet. Min
konst suckar efter sitt fädernesland – låt mig vara
dess värdige lärjunge! Ja, älskade fader, jag vill
bli soldat, vill med glädje bortkasta det här vunna
lyckliga och sorgfria livet för att, om ock med
mitt blod, tillkämpa mig ett fädernesland. Kalla
det icke övermod, lättsinne, vildhet! För två år
sedan skulle jag låtit det så nämnas; nu, då jag
vet vilken lycka livet kan bjuda mig, nu, då
min lyckas alla stjärnor skönt lysa på mig, nu är
det vid Gud en värdig känsla, som driver mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faroson/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free