Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. »Allt för fosterlandet». Theodors brev till sin far. Avsked från sin brud och Wien. I Breslau. I Lützows kår — »De svarta jägarna». Hög allvarston. Theodor stridens försångare. Dödsinvigning i Rogaus kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu är det den mäktiga övertygelsen, att intet offer
är för stort för det högsta mänskliga goda, för
ens folks frihet. Kanske säger dig ditt
fadershjärta: Theodor är ämnad till något större, på ett
annat område skulle han kunna uträtta något
viktigare, mera betydande, han är skyldig att inför
mänskligheten svara för ett stort pund. Men, min
far, min mening är denna: ingen är för god att
lida offerdöden för friheten och sin nations ära,
men väl är o många för dåliga därtill. Har Gud
verkligen inblåst i mig en något mer än vanlig
ande, som under din vård lärt att tänka, när och
i vad ögonblick skulle jag göra den mera
gällande än nu? En stor tid kräver stora hjärtan,
och jag känner inom mig kraften att vara en
klippa i denna bränning av folk; jag måste ut och
sätta ett modigt bröst emot dessa stormböljor.
Skall jag i feg hänförelse framveva mitt jubel i
mina segrande bröders spår? Skall jag skriva
komedier för gyckelteatern, när jag tilltror mig
kraft och mod att ha ett ord att säga med på
allvarets skådebana? - Jag vet, du skall lida
mycken oro, min mor skall gråta! Gud tröste henne,
jag kan ej bespara er detta! Jag berömmer mig
av att vara lyckans skötebarn, hon skall icke
heller nu överge mig. Att jag vågar mitt liv, det
betyder icke mycket, men att detta liv är
smyckat med alla kärlekens, vänskapens och glädjens
blomsterkransar, och att jag ändock vågar det,
att jag kastar bort den ljuva känslan, som levde i
min övertygelse, att jag icke beredde er oro, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
