Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Åter i elden. »svärdsången». Theodor Körners »Bröllop med döden». Graven i Wöbbelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kraftig hjälp härvid väntade man sig just av
lützowarna, som också från och med den 17
augusti dagligen voro i elden, alltid lika
oförvägna, alltid med samma käcka, glada mod.
Den 23 augusti befann sig kåren i den lilla byn
Kirch-Isar, där Theodor skrev till sin vän Parthey
i Berlin att om möjligt underrätta hans föräldrar
om hans välbefinnande. Detta var hans sista brev.
Sin vana från Freiberg och Wien trogen, begav
han sig på aftonen ensam ut i skog och mark.
Här nedskrev han i skymningen – dessa sidor i
hans lilla anteckningsbok äro nästan oläsliga –
den berömda stridssång, som blivit kallad hans
»svanesång»:
»Du Schwert an meiner Linken,
Was soll dein heit’res Blinken?
Schaust mich so freundlich an,
Hab’ meine Freude d’ran.
Hurra!»
Redan samma afton sjöng han den ute i skogen
för några kamrater, som hänförda instämde i
slutrefrängen.
Nästa dag, den 25 augusti, erhöll major von
Lützow order att med 100 husarer och 100
kosacker anfalla och erövra en fransk-dansk
provianttransport. Den lilla truppen begav sig
genast åstad. På aftonen gjordes halt vid godset
Gottesgaben, dit officerarna inbjödos.
På allas livliga uppmaning satte sig Körner till
klaveret och spelade sin nya »svärdsång». I en
tät krets stodo kamraterna omkring honom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
