Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter krigets slut tvenne minnestavlor avtäcktes
i kyrkan till ära för dem, som förvärvat denna tids
högsta utmärkelse – järnkorset – stod bland
namnen på de stupade, åt vilket det varit i förväg
bestämt, även Theodor Körner.
I allt detta låg för hans kvarlevande ett slags
smärtfylld tröst.
Först den 28 september nådde dödsbudet Wien,
där det i ett nu blev bekant i hela staden och
väckte allmän förstämning. Men också här
korsade ryktena varandra. Hur Körners Toni erhöll
underrättelsen, är icke bekant. Länge hyste hon
liksom hans anhöriga i Dresden ett svagt hopp,
men i början av november fick också hon
visshet; under några dagar erhöll hon »för sjukdom»
ledighet från teatern, några kvalfulla dagar under
bitter gråt, då hennes enda tröst var att »Theodor,
då han dog, bar en bild av mig på sitt bröst, min
ring med ett litet hjärta på sitt finger och mitt
sista brev i sin ficka». Några få dagar fick hon
ägna hans minne. Sedan måste hon åter vara på
sin plats på scenens tiljor. Men efter mer än fyrtio
år yttrade hon till sina söner, hur det kännes »att
med sönderslitet hjärta inför en andlöst lyssnande
mängd jubla åt segern över den egna
fruktansvärda smärtan och därtill veta, att hela denna
mängd ej blott anar, men förstår det djup av
kval, som ropar i ens inre. Det var som att av
glödande malm smida en sköld emot alla
framtida moraliska lidanden.»
Det är redan nämnt, att denna sorg var så djup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
