Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt borta vid den snabbt glidande Elbe hägnat
deras ungdomsglädje och sett deras levnadssorg,
men som blivit och väl i sekler skall förbli en
hela den tyska nationens helgedom.
Samma stora, rikt grönskande ek skuggar
alltjämt de fem gravarna med deras fyra vita stenar
och det stora monumentet; helt nära invid står en
ärehall, fylld av minnen; bland dem även resterna
av Tonis sista krans.
Mången främling har in i senaste tider vandrat
den soliga och sandiga vägen från Ludwigslust till
Wöbbelin för att med blottat huvud en stund få
dröja på denna plats, som förvisso är en helig ort.
Ty den omgives ej blott av glansen från den
unges hjältedöd, från hans korta, lysande
diktarbana, utan även av minnet från storslagna
föräldrars höga, sköna föredöme och tvenne systrars
ädla hängivenhet.
Allt, vad i människolivet står för oss som det
renaste och mest upphöjda, blir levandegjort för
envar, som under en livsdagens korta rastestund
får i tankar vila ut under Körnereken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
