Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot sitt hjärta. Den tillbakaslagna ryttarmanteln
låter den lützowska frikårens uniform synas. Där
han nu står, i sig enande minnena från de stora
åren, är hans bild ett av Tysklands och staden
Dresdens förnämsta konstverk.
Det är framför allt en hyllning åt den idealitet,
som är ungdomens bästa insats i folkens liv. Som
grekerna besjöngo sina unga hjältar från Marathon
och Salamis, så framstår Theodor Körner som en
av den germanska rasens yppersta ynglingar,
Med minnesgod tacksamhet och kärlek vårdas
även det hem, som fostrade denne yngling. Med
högtidlig klockringning från Dresdens alla kyrkor,
med festsång från en kör av månghundraden och
under deltagande av tusentals människor firades
påskdagen 1875 återuppståndelsen av Körners och
Minnas första unga hem, det, där Schiller levde
tvenne lyckliga diktarår, det, som sett de båda
syskonen Theodor och Emma födas.
Hit vallfärdar Tysklands folk som till en helig
plats, hit föra fäder och mödrar sina unga söner,
på det de må väckas till minnesgodhet och
värmas till offervillighet.
Så har detta oförgätliga hem blivit för det stora
Tyskland ett »sanctuarium», där mänsklighetens
högsta och ädlaste drivkrafter: fosterlands- och
familjekärlek, trofast vänskap, plikttrohet och
mannamod, äro åskådliggjorda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
