- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
75

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Mitt första år på tävlingsbanan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det aldrig utan att ligga över honom med att giva mig
det stora tillfälle, som jag eftertraktade. Han framhöll
gång på gång att, ehuru jag föreföll att kunna köra en
vagn rätt så förnuftigt på banan, så var jag beklagligtvis
i avsaknad av all erfarenhet i fråga om landsvägskörning,
och han sade mig utan omsvep, att han icke trodde, att
jag skulle duga någonting till i en landsvägstävling. Det
är icke utan, att jag misstänker, att det endast var för att
bliva av med mig som Mr. Coatalen slutligen samtyckte till
att låta mig få en vagn. Han gjorde emellertid inte någon
hemlighet av, att han ansåg mig dömd att misslyckas.

Ödesgudinnorna voro emellertid gynnsamt stämda
emot mig, ty Mr. Coatalen ansvarade för insättandet av
fem vagnar till 1921 års Grand Prix. Två av dessa voro
treliters Sunbeams och skulle köras av Rene Thomas och
André Boillot, den tredje, som var en Darracq, kördes av
greve Zborowski, under det den fjärde och den femte voro
Talbotvagnar av alldeles likadan konstruktion som
Sunbeam och i själva verket gjorda på samma fabrik. Det
var dessa som skulle köras av K. Lee Guinness och mig
själv. Överenskommelsen löd, att för den händelse jag
lyckades genomföra loppet inom den föreskrivna tiden,
skulle jag möjligen på prov kunna få tillhöra laget.

Detta Grand Prix ägde rum i juni vid Le Mans, och
det var första året som denna landsvägsbana var i bruk.
Som tävlingsbana betraktad var den lätt, ty där fanns
inga verkligt svåra kurvor att klara, och vägbanans bredd
erbjöd talrika tillfällen till möten och omkörningar. Å
andra sidan hade de personer, som stodo i ansvar för
densamma, tydligen inga som helst begrepp om vilken
nötning och slitning som en kappkörningsvagn kan
åstadkomma på en väg. Efter bara några få varv var vägen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free