- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
76

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Mitt första år på tävlingsbanan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

särskilt i kurvorna, uppkörd på ett rent oanständigt sätt,
och antalet lösa stenar var otroligt

Detta var den första stora vägtävlingen efter kriget,
och resultaten från densamma erbjödo många värdefulla
lärdomar. En av dessa var, att det är en konst att
tillverka ringar för kappkörningsvagnar, vilken konst
lätteligen kan gå förlorad om den ej underhålles genom
övning. Våra vagnar, vilkas motorer voro åtta-cylindriga
med två överliggande kamaxlar och fyra ventiler per
cylinder, hade försetts med ringar, vilkas tillverkare tydligen
under kriget icke hade varit i tillfälle att samla några
erfarenheter rörande konstruktionen av däck för
kapp-körning.

Vad beträffar det brittiska laget, så bestod tävlingen
av en enda lång rad av ringskador. Boillot bytte hjul 7
gånger, Guinness 9 och jag själv 14. Var och en, som
varit i tillfälle att mitt under brinnande brådska, på väg
till ett mål behöva göra hjulombyte på grund av
ringexplosion eller punktering, förstår vilken ansträngning det
kostar att under pågående tävling upprepa ett dylikt jobb
14 gånger efter vartannat. Jag kommer troligen aldrig att
glömma detta. Loppet vanns av Jimmy Murphy på en
amerikansk Duesenberg-vagn, och tre av vårt lag
placerade sig. Boillot intog femte platsen, och jag själv kom
in som sjua.

Men ringarna voro ingalunda mitt enda bekymmer i
denna tävling. När jag följde Murphy tätt i spåren längs
en av de korta raka sträckorna, slet den senares vagn
upp en stor sten ur vägen och slungade den bakåt som
en gevärskula. Det verkade nästan som om
Duesenberg-vagnen hade varit ett levande väsen och beslutat sig för
att få oss att utgå. Stenen träffade min vagn med sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free