- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
182

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. 1926

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

endast hade 30 sekunder kvar. De sista 10 sekunderna
räknade han av på ett stoppur.

Motorn arbetade förträffligt, och vagnen tog ett hopp
framåt i samma ögonblick flaggan föll.

Så fort jag var i väg koncentrerades alla mina
själsförmögenheter på vad jag hade för händer, och jag fick
ingen tid över att tänka på mina känslor. Ån i dag har
jag endast den mest dimmiga hågkomst av vad som
tilldrog sig. Vägen liknade ett långt smalt band, å ömse
sidor kantat med tusentals ansikten, och allt efter söm
hastigheten steg blev bandet smalare och smalare.

Så nåddes den första backen i ordningen. Uppför gick
det med en fart av mer än 227 km. i timmen. Vagnen
föreföll att endast bitvis beröra marken. Instinktivt kände
jag, att det enda sätt, varpå jag kunde hålla mig kvar på
min plats, var att med foten taga spjärn mot gaspedalen
och pressa kroppen mot sätet,

Nedför kullens andra sida rusade vi med den
obehagliga känsla i maggropen man får, när man befinner sig i
en hiss, som sätter i gång nedåt för häftigt.

Nu kom uppförsbacken numro två, som var den
brantaste. Strax innan vi nådde toppen, slog vagnen mot en
upphöjning på vägbanan, studsade ned i bortre diket och
förtsatte i detta bortåt 50 meter. Väl uppe på backens
krön, släppte den marken totalt, flög rakt ut i luften och
tog mark igen omkring 10 meter längre bort. Med mera
tur än skicklighet kom den ned i sin förutvarande
rörelseriktning. I ett huj passerade jag mållinjen omkring hundra
meter längre bort, men ej förrän då gick det upp för mig,
att jag för första gången i mitt automobilförareliv blivit
grundligt rädd.

När jag väl kommit ur vagnen dröjde det flera minuter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free