Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Posokares sof icke. Knappt hade
pro-konsulns vänner aflägsnat sig, förrän han reste
sig på armbågen. Sittande på en af sats några
steg från honom, söndermalde den bruna Ioessa
med sina hundvalptänder en hafssnäckas skal.
Cynikern ropade på henne och lät
silfvermyn-tet glänsa, som han nyss erhållit. Sedan han
därefter makat sina trasor till rätta, reste han
sig, satte på sig sandalerna, tog upp sin staf och
sin tiggarpåse och vandrade utför trappstegen.
Ioessa kom fram till honom, tog ur hans
händer den trasiga tiggarpåsen, som hon allvarligt
lyfte upp på sin axel, liksom för att erbjuda
den till skänk åt den höga Cypris, och följde
gubben.
Apollodorus såg dem taga in på vägen till
Kenkreae för att begifva sig till slafvarnes
kyrkogård och afrättsplatsen, på långt håll
igenkännlig genom de svärmar af korpar, som
kretsade of vanför korsen. Filosofen och den
unga flickan kände där till ett snår af
mjölon-buskar, som alltid låg öde och lämpade sig för
Eros’ lekar.
Vid denna syn drog Apollodorus Mela
vid en flik af hans toga och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
