Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se! Icke väl har den hunden fått din
allmosa, förrän han tar med sig ett barn för att
para sig med henne.
— Jag har således, svarade Melo, gifvit
pengar åt en sorts människa, för hvilken pengar
voro mycket lämpliga.
Den lille Comatas, som satt på den varma
marmorplattan och sög på sina tummar,
skrattade, då han såg en kiselsten gnistra i
solskenet.
— För öfrigt, fortfor Mela, bör du inse,
o Apollodorus, att det sätt, hvarpå Posokares
idkar kärleken, ej är det minst filosofiska af
alla. Denne hund är helt visst klokare än våra
utsväfvande ynglingar från Palatinska kullen,
hvilka älska bland parfymer, under skratt och
tårar, under anfall af mattighet och raseri.
Vid det han talade, höjdes inne i
pre-toriet ett hest skri, som bedöfvade grekens och
de tre romarnes öron.
— Vid Pollux! ropade Lollius, de
rätts-sökande, som dömas af vår Gallio, skrika som
sjåare, och mig tyckes, att med deras
grymtningar tränger ända till oss, tvärs igenom
dörrarna, en lukt af svett och lök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
