Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årligen fälles. Godt understöd i spisen har landtmannen af dessa
kreaturens kött,.....(och) ho vet icke hur goda och varma
hareskinns fellar äro till sängkläder.».[1]
Af fågelfångsten i Jämtland gör han följande öfverslag: »De
åren då fågelen efter vanligaste myckenhet vistas och fångas på våra
skogar, försäljas öfver vinteren ungefär uti Hammerdal 15 lass, Lit
10, Ragunda 10, Refsund 10. För de andra sju socknarna kan jag ej
taga mer än 5 lass på hvardera, somliga mer och somliga mindre.
Blifver således ett antal af 80 lass, då 32 lisp. varda räknade på
hvart lass. Och jag tror mig ej fara vilse, om jag säger, det landet
gjör sig för denna fogel en årlig penning vid pass 30,000 dal.
kopp:mt.»
Såsom ett exempel på fågelns ojämna förekomst må vi efter
samme sagesman anföra följande uppgifter. »1745 om hösten, då såg
man helt litet fogel nästan på alla orter, där han plägar vistas;
men följande året eller 1746 begynte han, helst uti Norrland lika
som inrymma alla skogar både större och smärre: då uti Jämteland
hvar god fogelfängare hade ett lass till afsalu. Samma vinter, eller
början af 1747, kom fogeln i så ringa värde, att en hjärpe eller ripa
byttes på handelsplatsen för ett fikon. Landtmannen har då ätet
så, att han vämjdes vid fogel-kjött, och ingen ville kjöpa; emedan
hvar fogelhandlare vid afsättningen i Stockholm kommer i förlust
på 2 à 3000 d. Se vi på det året som efterkom, så var der icke en
fjärdedel i jämnförelse med förra året. Men ännu mindre antal af
fogel fångades i denna förflutna vinter, det landttullarnes specialer
utvisa.»
Ännu fortlefver bland folket i bygderna en tradition, som synes
vilja bekräfta, hvilken riklig tillgång på allehanda vildt ännu
funnits för få mansåldrar tillbaka, samt med hvilken framgång och ifver
en del personer ägnat sig åt det med en viss hemlighetsfull respekt
betraktade jaktyrket. De af öfverdrift och humor färgade historierna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
